Roger, du är inte ensam!
Fast själv är jag mest förbannad över debaklet i Innsbruck, inte minst för att jag lyckats förtränga hur illa jag brukar tycka om att se Sverige spela. Några minuter in i matchen i går hade jag dock nyktrat till och erfor med ens verkligheten.
Till exempel hur långsam Henke Larsson varit de senaste fyra åren, hur Elmander lyser av skräck när bollen kommer i närheten, hur ofta (alldeles för ofta) uppspelen från backlinjen seglar rakt över mittfältet mot ensamma anfallare.
Hur arg, för att inte säga skitförbannad, man blir av att se en grupp gulklädda statyer som inte ens verkar vilja springa – än mindre göra mål.
Oh, well. Enough said. Matcherna som är kvar ser – åtminstone på förhand – inte annat än fantastiska ut, och om några veckor börjar Allsvenskan. Och då, mina vänner, är det dags för masochism på riktigt.
Till exempel hur långsam Henke Larsson varit de senaste fyra åren, hur Elmander lyser av skräck när bollen kommer i närheten, hur ofta (alldeles för ofta) uppspelen från backlinjen seglar rakt över mittfältet mot ensamma anfallare.
Hur arg, för att inte säga skitförbannad, man blir av att se en grupp gulklädda statyer som inte ens verkar vilja springa – än mindre göra mål.
Oh, well. Enough said. Matcherna som är kvar ser – åtminstone på förhand – inte annat än fantastiska ut, och om några veckor börjar Allsvenskan. Och då, mina vänner, är det dags för masochism på riktigt.
Kommentarer:
Trackback