En filmkritikers associationsschema



Skriver om den norska tv-serien
Berlinerpopplarna i Aftonbladet idag (visas torsdag kl 21, med repris 1/7). En norsk succéserie som jag rekommenderar alla att se (sommaren är Svt:s lilla lågsäsongshyllrensningstid - perioden då man kan kosta på sig att sända udda företeelser som tyska deckare och norskt drama. Fega, fega svt.)
Dysfunktionella relationer och bisarra familjehemligheter utlovas. Och sådär i förbifarten finns det också en neurotisk dekoratörspugga med fet dansk pojkvän som en liten homobonus. Själv har mest pratat en massa om grisarna i serien de senaste dagarna. Jag är uppvuxen på ett litet familjejordbruk där vi födde upp smågrisar. Så fort de hade vuxit sig hyfsat stora skeppades de ut från vår lilla stall till en av de där stora köttfabrikerna. Det måste vara en massa barndomsminnen som väckts till liv av den här tv-serien, för jag har verkligen inte ens tänkt på suggor och smågrisar de senaste åren. Nu är det det enda jag vill snacka om.
Så sent som idag, när jag och Emma diskuterade den skyddsgrind som inte finns i Berlinerpopplarna, den som skyddar smågrisarna från att suggan ska ligga ihjäl dem. Och som hon hade sett i dokumentären "Vårt dagliga bröd" och tolkat som djurplågeri. Vilket ledde oss in på en diskussion kring spelfilmen "Fast food nation", och dess skildring av matindustrin. Antar att vi inte kan prata om någonting utan att genast hamna i filmträsket.
Kolla i alla fall in de glada grisarna i "Berlinerpopplarna" ikväll. Hårt jobbande statister, med livet som insats.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback