Vauxhall and I

Det är alltsom oftast en fröjd att vara svd-prenumerant. Inte minst för annonserna: det är liksom en särskild sorts läsare som annonsavdelningen ser framför sig på veckomötena. En typ som hänger på Bukowski´s och som gärna köper soffor reade till endast 25 papp.

Förra veckans medföljande bilaga från barnsjukhuset Martina borde således inte ha kommit som en överraskning. Den som tycker att kvällstidningar personvinklar för hårt har ett och annat att lära av upphovsmakarna till fejktidningen "Vård & Hälsa".

Den leende lintussen Ester, 14 månader, ligger där på sitt operationsbord och inte ett öga ska vara torrt efter att ha mött hennes glada blå ögon. Ester illustrerar hur vackert det är på sjukhus när inte landstinget har varit där och petat med sina sossiga kö-fingrar och där den som bara gör rätt för sig först får vård precis när den vill.
Som av en händelse är samtliga barn som förekommer på bild blonda och blåögda (läs: här sparas inte på det socioekonomiska identifikationskrutet).

Det hela var så vackert att mina ögon tårades. Och det blev inte sämre av att Linda Skugge (ni kan skymta hennes bild-byline högst upp i högra hörnet) på krönikeplats slår fast att "Låt dem som vill betala avlasta vården."
Hurra för den snilleblixten! Gräddfilen som solidaritet! Varför har vi inte tänkt på det förut?

PS. Apropå Skugge bakade jag hennes "knäckiga rabarberpaj" som tilltugg till ryskalektionen i Innsbruck. Inte nog med att Sverige förlorade, pajen var verkligen inget vidare. DS.

Han har fler pr-ess i ärmen än en genomsnittlig postjärna på dekis, Fredrick Federley. Mannen som gett upphov till epitetet Stureplanscentern har skänkt pengar till Israels armé mitt under brinnande attackkrig mot Libanon, startat och konkursat en salladsbar by means of anti-facklig aktivism och ordnat pr-kalas för den 60-årsjubilerande apartheidstaten Israel. Ingen riksdagsledamot skaffar sig så mycket rampljus som han.

Alltså var det med viss nyfikenhet jag såg fram emot Federleys agerande i gårdagens riksdagsdebatt inför FRA-omröstningen. Hur skulle han göra? Stå upp för de förment liberala åsikter som gett honom riksdagskarriären? Eller följa partipiskan, rösta ja och säkerställa en plats högt upp på nästa valsedel?

Resultatet blev ett både-och. Ett krav på återremitterande (tillsammans med Annie Johansson), och en chans att klara sig undan med en ja-röst lite senarare i dag, efter att försvarsmakten filat lite på formuleringarna.
Men som han gjorde det!

Aftonbladets politikbloggare Johanna Melén följde dramat på plats och slog fast att:
"Sällan har ett så känslofyllt anförande hållits i Sveriges riksdag. Centerpartisten Fredrick Federley fick flera gånger avbryta för att harkla sig, ta en klunk vatten eller bara ett djupt andetag.
När Federley kom in på sin mamma var tårarna nära:
– Hon sa, du måste göra vad som är rätt. Väljarna har inte valt dig för att gå emot din övertygelse."

Enligt Melén hade inte bara Federley nära till tårarna, även försvarsminister Tolgfors talade "nästan med darr på rösten" när han efter allianskamratens framförande upplyste plenum om att ingen som hört Fredricks anförande kunde undgå att se på honom med mer respekt som både människa och politiker.

Ursäkta mig, men nu måste jag gå och kräkas.