En man med många talanger

Han har fler pr-ess i ärmen än en genomsnittlig postjärna på dekis, Fredrick Federley. Mannen som gett upphov till epitetet Stureplanscentern har skänkt pengar till Israels armé mitt under brinnande attackkrig mot Libanon, startat och konkursat en salladsbar by means of anti-facklig aktivism och ordnat pr-kalas för den 60-årsjubilerande apartheidstaten Israel. Ingen riksdagsledamot skaffar sig så mycket rampljus som han.

Alltså var det med viss nyfikenhet jag såg fram emot Federleys agerande i gårdagens riksdagsdebatt inför FRA-omröstningen. Hur skulle han göra? Stå upp för de förment liberala åsikter som gett honom riksdagskarriären? Eller följa partipiskan, rösta ja och säkerställa en plats högt upp på nästa valsedel?

Resultatet blev ett både-och. Ett krav på återremitterande (tillsammans med Annie Johansson), och en chans att klara sig undan med en ja-röst lite senarare i dag, efter att försvarsmakten filat lite på formuleringarna.
Men som han gjorde det!

Aftonbladets politikbloggare Johanna Melén följde dramat på plats och slog fast att:
"Sällan har ett så känslofyllt anförande hållits i Sveriges riksdag. Centerpartisten Fredrick Federley fick flera gånger avbryta för att harkla sig, ta en klunk vatten eller bara ett djupt andetag.
När Federley kom in på sin mamma var tårarna nära:
– Hon sa, du måste göra vad som är rätt. Väljarna har inte valt dig för att gå emot din övertygelse."


Enligt Melén hade inte bara Federley nära till tårarna, även försvarsminister Tolgfors talade "nästan med darr på rösten" när han efter allianskamratens framförande upplyste plenum om att ingen som hört Fredricks anförande kunde undgå att se på honom med mer respekt som både människa och politiker.

Ursäkta mig, men nu måste jag gå och kräkas.

Kommentarer:
Postat av: Fursten

Federleys mamma talar som om hon vore gud eller ängeln Garbriel eller nåt. Vad gör det Federley till? Jesus?

2008-06-23 @ 09:17:16
Postat av: Anna

federley är judas. tänk bara på alla stackars stureplansliberaler som ända in i det sista hoppades på hans äremod och solidaritet, och som fick se sig besegrade av hans medienarscissistiska karriärsträvan.



fast det gör ju moderns roll något diffus, såklart. men judas hade väl också en dylik, får man antaga.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback