Förr i tiden
Åh, vad jag önskar att vi hade mer av sådant här i Sverige.
På celebpolitics.com bedöms filmer politiskt efter matematiska måttstockar.
Fråga mig inte hur det går till, jag har aldrig varit någon stjärna på matte och tappar intresset så fort någon ens börjar prata räknemetodik.
Men sajtens betygsskala utgår tydligen på något sätt från antalet politiska utspel som gjorts i samband med inspelningen och antalet konservativa skådespelare som medverkar i rullen.
Omdömena om filmerna som utfästs av sajten pendlar därför mellan kategorierna "toxic liberal waste" och "conservative", där den förstnämnda betygsatsen utgör en slags motsvarighet till Expressens överkryssade geting och conservative ska tolkas som en direkt köpuppmaning.
Nu är jag visserligen inte konservativ så det förslår, men på en punkt håller jag verkligen med upphovsmännen bakom celebpolitics: det var bättre förr.
Åtminstone när det gäller högersympatier i Hollywood.
Fråga bara den gamla skatan Jane Russell - mest känd för fantastiska Gentlemen Prefer Blondes - som fyllde 87 år i lördags.
Russell - som ofta beskrivs som "kvinnan med de sommarheta läpparna och det vinterkalla hjärtat" - har vid flera tillfällen gnällt över hur blödiga hollywoodstjärnor är nuförtiden och att annat var det på hennes tid.
Eller för att använda Russells egna ord: "The studio heads were all Republican, my boss Howard Hughes was a raving Republican, and we had a motion picture code in those days so they couldn't do all this naughty stuff. We had John Wayne, we had Charlton Heston, we had a man named Ronald Reagan, we had Robert Mitchum, James Stewart, Clark Gable."
Mm, det kan man verkligen - om man vill vara modern - kalla ett posse.
Även om Russell drog sig tillbaka som movie star redan på 60-talet dyker hon emellanåt fortfarande upp i den politiska debatten.
Hon har bland annat yrkat på censur av de snuskigare delarna i filmer hon själv spelat huvudrollen i, talat sig varm mot abort ("People should never, ever have an abortion. Don't talk to me about it being a woman's right to choose what she does with her own body. The choice is between life and death"), gått ut i korståg mot popmusik ("Music has gone just as bananas as the movies. But kids are learning swing and going back to the music of the forties. There's a swing club near my home in Santa Barbara, and the kids are fantastic. There's no drinking, no smoking, just dancing all night long") samt offentligt uttryckt sin stora beundran för Ann Coulter.
Klart man blir nostalgisk när man läser om slikt, ilskna tanter av det här virket tillverkas helt enkelt inte nuförtiden.
Och om Jane Russell får beskriva sig själv?
Ja, då använder hon orden:
"I always say I'm a mean-spirited narrow-minded right-wing, conservative Christian ... I start out with that, and if you don't like it, you can lump it. I am not politically correct."
Man kan inte annat än älska henne.